Jobbglädje

Idag jobbade jag 8-16, och mår bra! 😄

Mamma sa att jag får säga som Viking i sketchen med Martin Ljung. Han var ju så sjuk och svag att han inte ens orkade kasta bort tegelstenen han bar på. Sen slog han en enhandsvolt och sa:

”Så här kunde jag göra förr, men det kan jag inte nu!” 😋

Jag är så glad över att kunna jobba, trots mina krämpor. En av orsakerna till att det funkar är den underbara stämningen på MoA Lärcentrum. Dessutom ger min mentor Cicci mig mycket bekräftelse. Jag känner mig behövd och uppskattad. ❤️

Så det får nog bli en ny replik:

”Så här kunde jag jobba förr, och på MoA även nu!”

😃

Annonser

Burkiga fynd

När man rensar i gamla skåp, kan man göra fynd.
Idag rensade jag ett överskåp i köket, som vi aldrig använder. Hittade grejer efter svärmor och svärfar. Mycket trevliga burkiga fynd!

20130927-210303.jpg

Arga doktorn

Jag önskar det fanns fler arga doktorer, som i serien på SVT1!

Nu har jag en toppen-doktor på vårdcentralen som tar mig på allvar, och vågar ifrågasätta tidigare diagnoser. Förr fick jag ibland fel diagnoser, misstro, ofta var de otåliga och stressade. Jag ville inte störa, så jag klagade inte.

Min nuvarande doktor träffade mig eftersom min ordinarie var sjuk. Hon upptäckte då något konstigt i min mage, vilket till slut ledde till operation. Efter den operationen visade det sig att jag inte alls hade de 4-5 diagnoser ordinarie läkaren trodde.

En annan arg doktor hjälpte mig mot felbehandling på 90-talet.

Förra året upptäckte en ifrågasättande doktor min stora D-vitaminbrist. Redan när de lyckades höja nivån litegrann blev jag piggare, och hade mindre värk. Jag tänker på hur det skulle vara om jag kom upp i miniminivå, jag kanske inte ens har fibromyalgi!

Många i min omgivning har i många år, varit med om misstro och feldiagnoser inom sjukvården.

Jag är innerligt tacksam för de arga doktorer jag träffat, och önskar att fler var så!

Rita är död

Många härliga minnen, och stor saknad… det är vad som är kvar efter Rita.

Vår kära Rottweiler-tik fick somna in i måndags. Hon var gammal och har haft sina duster med döden tidigare, men denna gång kunde hon inte vinna.

Nu ligger hon i en vacker södersluttning i skogen. Den vetter mot vårat hus, och har gett henne mycket glädje förr om åren. Där gick hon med sin bror och älskade husse, när de tog långpromenader. Rita har även tagit ett djur där, det var nog spännande för henne. Hon var en duktig grävling-dräpare förr.

Vila i frid Rita!

20130426-155813.jpg

Vårkänslekick

Var just ute och gick med hundarna. Vi strosade runt och tog till oss intryck från gården. Hundarna mest via näsan och jag via ögonen.
Solen värmde så pass att jag fick ta av mig mössan.

Älsklingen kom hem när vi var ute, och alla tre sprang (nåja) fram till bilen för att välkomna honom.

Katten gjorde oss sällskap och alla vi fem tog en sväng i trädgården.

Bra att ha mobil, vi ville nämligen ta kort på några saker vi såg.

Där fick älsklingen syn på:

20130328-151730.jpg
Senare såg vi:

20130328-151817.jpg

Jag hann dock inte ta kort på dem när de var två. De gjorde fler fjärilar! 😄

Denna promenad gav mig lika mycket glädje som när jag var liten. Kan tänka mig lintotten som skriker:
– Mamma, mamma, en fjäril !!!!!

Både kropp och själ mår bra av såna här promenader! 🌺

Tack käre Gud att jag numera kan promenera igen!

Mamma-morgon

En sån mysig morgon jag har!

Vaknade av att mamma gläntade på dörren, när jag vände mig åt hennes håll viskade hon:
– Sover du?

Hihi, precis som jag gjorde när mamma jobbat natt, då jag var barn.

När jag rörde på mig gick appen ”Sleep-cycle” igång, väckningen var ändå ställd på den timmen.

Hon kom in och kramade mig, vi kramas alltid godmorgon och godnatt när hon är hos oss.

Sen mannekängade hon med nya blusen hon köpt.

Nu pysslar vi med blommor, och pladdrar om allt möjligt.

Härlig mamma-morgon!

Älskade mamma!

Varför väntar man ofta tills begravningen innan man berättar hur bra en människa var?

Då säger folk att de beundrat, älskat eller varit stolta över personen.

Jag har bestämt mig för att inte vänta!

Redan nu i helgen ska jag börja med min älskade mamma. Hon kommer hit på fredag och ska vara ett tag.

Jag tänker se henne i ögonen, säga hur tacksam jag är för allt hon gjort och kommer att göra för mig.
Jag ska säga att hon är en fantastisk mamma, och att hon är beundransvärd som person.
Jag ska berätta hur bra jag trivs i hennes sällskap och hur enormt mycket jag älskar henne!

Jag önskar jag kunde ge henne allt hon önskar, men jag kan inte det. En sak har jag iofs redan givit henne… hennes största önskan om mitt liv är att jag ska vara lycklig, och det är jag.

– Det är till stor del din förtjänst mamma! Du byggde upp mitt självförtroende och min självkänsla när jag var liten. Sen gjorde du det igen när en viss person hade brutit ner mig.

Tack älskade mamma för att du är just den du är!

Jag hoppas vi får många år till, innan någon av oss begravs!
JAG ÄLSKAR DIG, MAMMA!

20130227-195923.jpg

Våren luras

Står på trappen, solen värmer mina svarta kläder. Det behövs ingen jacka ens!

Mätt i magen efter Älsklingens goda curry-fisk med ägg.

Ytterdörren står öppen och hemmet fylls av frisk luft.

Ser fram emot helgen.

Hundarna sniffar ivrigt efter alla spår i trädgården. Nu när snön är borta doftar det ännu mer spännande efter vilda uteliggar-djuren.

Försiktiga innekatten vässar klorna, kisar mot solen och vill för en gångs skull inte gå in.

Pilfinkar har redan valt varsin takpanna, och kvittrar glatt. Talgoxen sjunger upp sig, han kommer än så länge till ti-fyy.

Några grässtrån har rest sig och blivit lite gröna.

Känner doften av fuktig jord, och minns nostalgiskt när mamma vårstädade mitt barndoms hem.

Mitt humör höjs till solens skyar, kroppen slappnar av och jag tackar Gud för våren.

Men vänta nu…
det är ju första februari idag!

Våren är inte här för att stanna, den bara luras lite!

Lögn-åkommor

Läste just att lögner kan ge fysiska åkommor. Vanligast var stress, depression och halsont!

Då kom jag att tänka på min barndoms lögner. Hur jag ljög för att passa in, få vara med och leka eller slippa bli retad.
Senare ljög jag för att verka cool eller duktig.
Tyvärr hade jag redan som barn dåligt minne, så jag trasslade bara in mig i lögnerna.
Som vuxen har jag hoppats att lögnerna skulle vara självförverkligande.
– Ja tack, jag mår bra!

Ju äldre (och visare?) jag blivit, desto mindre ljuger jag.
Numera blir folk varse det när jag säger att jag inte håller med dem, eller svarar att jag inte mår bra.
Vissa kan inte ta ett ärligt svar, men jag vill inte ljuga!
Det jag blivit bättre på är att välja sanning… ett svar jag knyckt från mamma är:
– Kroppen är skräp men annars är det bra!
Tätt följt av ett leende, brukar det svaret funka.

Som barn hade jag ofta halsfluss, men nu brukar jag inte ha problem med halsen… hmm…

Nästa gång ni hör mig säga att jag har ont i halsen, kan ni ju börja grunna.
Tills dess kan ni vara säkra på att jag gör som mamma lärt mig:
– Man ska inte ljuga, men man måste inte alltid berätta hela sanningen.

Jag, en gymnasist

Japp, idag börjar jag gymnasiet. 📚
Det är snart 25 år sen jag tog studenten på ”4-årig teknisk linje”, nu börjar jag på ”Barn och fritid”. 😄

Förra terminen tog jag två distanskurser på MoA Lärcentrum i Norrköping. De har gymnasium för vuxna, med intressanta kurser jag inte hittade på universitetet.
Väldans trivsamt ställe med skön stämning och mysiga lokaler.

Igår var jag på uppropet, verkar vara trevliga ungdomar som ska gå.

Hmm… skulle vilja, men klarar min fibrokropp av klassrumssittande?

Återstår att se, idag börjar jag! 😃

Tidigare äldre inlägg

Twitter