Örhängestips

Jag har nickelallergi, så örhängen är ett problem för mig.

Guld går bra för öronen, men inte för plånboken…

De örhängen med lagom prislapp, går inte bra för öronen…

Tills nu!

Jag såg ett tips på Pinterest, som jag ville testa. De föreslog att man skulle smörja örhängesdelen, som skulle genom örat, med vaselin. Det skulle ge en skyddande hinna.

Hmm, lika bra att köra skarpt läge direkt, tänkte jag.

Till Glitter, köpte snygga örhängen, smörjde, i med dem, åkte på dop, efterföljande mingel, hem och inspektera.

Öronen är varken röda, kliiga eller svullna!
Det kommer inget äckligt gunk ur örhängeshålen heller!

Bra tips! 😃

Enda modifieringen jag gjorde, var att byta ut vaselin mot det naturella läppcerat som jag hade hemma.

Nu ska jag testa att ha örhängen oftare än nån gång i kvartalet!

Kul!

Uppdatering:
Dagen efter gjorde jag om experimentet, med ett par andra Glitter-örhängen. Där gick gränsen, tyckte öronen… idag är örsnibbarna svullna och ömma… men det gick ju bra första dagen, så jag är glad för det!

Annonser

Kusin-sorg

Goa och rara kusin Kent har dött!

Han lämnar varma och glada minnen efter sig.

För inte så länge sen, pratade vi jättelänge i telefon. Det hann bli både skratt och gråt.

Häromåret var Kent och Maggan och hälsade på oss. Det var mysigt att träffa honom. En massa härliga barndomsminnen sköljde över mig. Framförallt kände jag den lugna trygga värmen från förr.

Du saknas oss, Kent!

Sött rivsårsminne

Jag har ett rivsår på ena axeln.
Det känns mysigt… med tanke på hur jag fick det.

Tidigare ikväll var jag nere i källaren. Jag letade efter en grej och gick därför omkring lite, och hörde efter en stund ett konstigt ljud. Jag trodde först det var cirkulationspumpen som gav ifrån sig ljudet. När jag passerat pumpen, lät det ändå framifrån… Hmm…
Jag tände lyset längst bort och kikade runt.
Högst upp under taket, satt en liten katt!

Det var en halvstor kattunge, som var jätterädd. Jag körde kattlugningstricket, prata lugnt och blinka/blunda mycket.

Till slut närmade jag mig hyllan, och sakta sakta sträckte jag fram handen. Så fort den lät eller såg rädd ut backade jag sakta och blundade en stund. Efter en stund kunde handen komma nära, och katten nosade på mina fingrar.

Försiktigt strök jag den över kinden, då började den spinna och jamade med ett annat läte. Den trampade runt, strök sig mot min hand och beklagade sig.

Efter att ha klappat och pratat med kattungen en stund, lyfte jag ner den.

Vi kelade en stund och jag visade älsklingen vad jag hittat.

Sen bar jag ut kattungen ur källaren, och skulle släppa ner den.

Nääää, sa katten, jag vill inte ner!

Jag satte mig på trappen en stund, och försökte se om det var en kille eller tjej. Att lyfta på svansen gick inte heller för sig!

Kattungen placerade sig på min axel, och vägrade gå ner!

Jag böjde mig, varpå den gick till ryggen. När jag rätade på mig, gick den upp till axeln igen. Hoppa ner ville den inte!

Till slut tog jag tag i den och lyfte ner den från axeln. Det var då den försökte hålla sig kvar, och råkade riva mig.

Jag satt som sagt på trappen, och kattungen var av den bestämda typen… så sekunden senare hade den klättrat upp i famnen på mig. Den tittade mig i ögonen och jamade högt…

Jobbigt… men eftersom kattungen helt klart var tam, såg frisk ut, och dessutom hade klippta klor, så var det ju troligtvis nån granne som saknade den… jag släppte ner den och skyndade att ställa mig upp. När jag skulle gå in, försökte kattungen följa med, men jag lyckades klämma mig in utan den.

Vår katt satt innanför dörren och lyssnade på kattungens rop en lång stund. Troligtvis hade hon jagat bort den om vi släppt ut henne, så för att inte riskera ett slagsmål fick hon stanna inne.

Den var så gullig och kelig!
Hoppas den hittar hem utan missöden!
Rivsåret känns helt ok!

Twitter